Om 23 dagar hoppar jag på ett flyg som ska ta mig till Asien med första anstalt Bangkok. I två månader ska jag backpacka mig igenom storstäder, paradisöar, djungel och så många länder jag hinner med. 

Följ med på mitt äventyr här - DiscoverAsia

jag står vid ett vägskäl i mitt liv och jag tycks inte kunna välja väg. i ena stunden går jag mot det ena hållet, och i andra stunden åt motsatt håll. turerna har redan vart många, svåra och enormt upprivande. kanske lär jag mig något utav det här också, kanske inte.

alla möter vi vägskäl i livet. stora och små. dessa vägskäl bär oss mot livet, nuet och framtiden. och ibland måste man bara rida med. ibland är det kanske bättre att inte tänka så mycket. jag önskar att jag inte vore en tänkare. men det är jag, och det är svårt att komma ifrån just idag. jag tänker, tänker och tänker så att det tillslut blir ett virrvarr av tankar som är svåra att reda ut (jag tänkte skriva omöjliga att reda ut men har fått lära mig att ingenting är omöjligt). så jag får ta situationen som den är, ta situationen som jag är.. som en tänkare som överanalyserar och kanske rent av ibland förstör för mig själv. det är så jag får ta det.

jag önskar att jag redan nu kunde öppna grinden med det enormt tunga låset på och bestämt kliva in på min väg och låta världen på andra sidan grinden omsluta mig med full kraft. men jag kan inte det, och min förmåga som extrem tänkare tar slut så fort ordet "varför?" nuddar min hjärna.

att ta tjuren vid hornen och våga ge sig in på ett äventyr fyllt av ovissheter och galna vändningar är en styrka, det vet jag. jag måste bara våga. tillåta mig själv att kanske välja fel väg för att det i stunden känns som den rätta. tillåta mig själv att vara stark och följa mitt hjärta.

så, vilken väg ska jag gå?

lelove

"It's suspended there to remind us to stop and reflect on the year that has gone by. To remember both our triumphs and our missteps, our promises made and broken. The times we opened ourselves up to great adventures or closed ourselves down for fear of getting hurt coz that is what new year is all about - getting another chance. A chance to forgive, to do better, to do more, to give more, to love more. And stop worrying about 'what if' and start embracing what would be." - det är ett nytt år och jag citerar ett utdrag ur filmen new years eve. för det är precis så - det nya året innebär en helt ny chans. 

det är dags nu. dags att sätta in större ansträgningar, lita på mig själv och lyssna till mitt hjärta. sluta tänka "what if" och inte låta något eller någon hindra mig från det jag innerst inne vet är min väg att gå.

hellre ångra något jag gjort än något jag inte gjort.

bild: lelove

jag har loggat in här och tänkt skriva de senaste månaderna. men efter ett par rader har jag raderat allting, suckat och loggat ut.

har inte haft någon lust att skriva. det är ofta jag saknar det, att knappa på tangenterna och skriva allt mellan himmel och jord. efter att jag tagit en bild kan jag tänka "den här ska jag lägga upp på bloggen - eller nej, just det ja, jag skriver inte där längre" vilket, när jag tänker efter, gör mig lite ledsen. det resulterar även i att jag har hundratals bilder som bara ligger i mina mappar på datorn. jag kan sakna att dela med mig av min vardag, mina tankar och känslor. jag kan förundras över andras ord när jag läser olika bloggar och tänka att sådär brukade jag skriva. sådär brukade jag forma ord med tanken och linda in dem i olika virrvarr av meningar. 

nu börjar det kännas som att jag stoppar in alla ord i garderoben tills dörren snart ger vika och allt svämmar över. jag måste börja skriva igen.

jag har egentligen inget nytt att berätta. trots sommarmånader som rusat förbi har mitt liv kommit tillbaka tillrätta och allt fortsätter ungefär som det har vart sen jag flyttade hem från norge. här är jag nu och fortsätter testa lyckan i den staden som vart mitt hem i snart åtta år medan mina nära och kära testar lyckan i andra städer, i andra världsdelar. när är det min tur att få tummen ur och leva efter det mottot jag alltid strävat efter.., Live your dreams?

i mina tankar om att jag behöver smaken av någonting nytt för att inte gå in i väggen av tristess så letar jag just nu ny fin inredning till vår lägenhet, och gör av med pengar jag egentligen borde spara. jag försöker (notera: att försöka räcker alltid inte) börja träna. jag umgås med nära och kära och pussar gärna lite extra på patrik.

en klok man sa en gång att somliga ger upp sina strävanden när de just är på väg mot målet; medan tvärtemot andra når en seger genom att i sista stund sätta in större ansträngningar än någonsin tidigare. - jag antar att jag får identifiera mig med alternativ 1 för tillfället.

ungefär det var vad jag hade att skriva idag. 

"In the end we only regret the chances we didn’t take, the relationships we were afraid to have and the decisions we waited too long to make."

nu har jag uppdaterad en hel del idag. nästan så att jag tagit igen för tiden som gått. men nu lär det förmodligen gå ett tag innan jag skriver igen, brukar bli så.. 

på fredag är det midsommar och på söndag åker jag och patrik till grekland. kan inte bli mycket bättre. 

avslutar mitt lilla "bild-maraton" med tre bilder från en fredag för ett par veckor sedan.
fyra nördar i johannes soffa.

 

det här är för visso en ganska gammal bild, från den tjugosjätte mars i år. men tycker ändå den är värd att läggas ut nu. det var maskerad och vi var power puff pinglorna.

 

 

jag lovade emma igårkväll att om jag var hemma från jobbet idag skulle jag lägga upp lite bilder. här är ett par bilder från vad jag skulle vilja kalla sommarens första kväll. drinkkväll i södertälje med emma som avslutades i viksberg på johans altan, i soluppgången, med ett glas vin.

 

fin musik när man är sjuk.

 

jag ligger i sängen och tycker lite för synd om mig själv. har lite ångest för att jag sjukanmälde mig till jobbet. men de senaste gångerna jag känt mig riktigt sjuk har jag pallrat mig till jobbet ändå. idag kände jag att jag förtjänade att ligga kvar i sängen med feber och halsont. ändå, känner jag mig kass. jag tycker inte om att sjukanmäla mig.

den femte juli har jag fått tid hos öron-näsa-halsmottagningen. ni som känner mig vet att jag klagar ganska ofta på att jag är förkyld. nu kanske det får ett slut, äntligen.

det var min lilla snyft-historia om att jag är sjuk. så nu vet ni det.
det är något speciellt med att blogga när man är sjuk, jag kan inte sätta fingret på vad.. men någonting är det. när man känner sig sådär ynklig och bara vill skriva ut allt som pågår inom en, både på gott och ont. det är som att jag blir lite lite sentimental när jag ligger här i mörkret, under täcket (med fötterna utanför.. ni vet den där jobbiga känslan när det är för varmt under täcket och för kallt utanför?). överväger att gå upp och sätta mig i soffan. bara för att. men väljer att inte göra det för att jag är sjuk. för att jag får ligga i sängen hela dagen idag. kanske lite osammanhängande..

jag är ringrostig på att skriva och jag är sjuk. då får det bli så.
okej, sluttjatat.


"Maybe sometimes you have to stop waiting for someone to come along and fix whats wrong. Maybe you have to stop feeling sorry for yourself and realize that no one else has the answer... Sometimes you have to be your own hero."

jag har det fint i södertälje. solen skiner, värmen hettar och jag älskar personerna runtomkring mig. jag har redan hunnit med att vara ute och äta på stan för att fira mamma, druckit vin och pratat skit med emma på en parkpänk. jag har även hunnit ligga ute på gräsmattan med trevligt sällskap och fått en hel del nya fräknar. igårkväll styrde jag och emma drinkkväll hos mig vilket slutade med en rolig vistelse ute på landet (viksberg) inatt.

nu ska jag ska jag försöka bortse från tröttheten som hänger över mig från nattens bravader (och sluta klia på alla förbannade myggbett jag har fått) och lägga mig ute i solen.

kunde ha vart från igår, men icke..